Vilket hopp!
Igår var hela familjen och badade. Det blev en väldigt bra dag. Vi köpte med oss festis och en bulle till fikapausen och både cyklop och simglasögon fick följa med. Jag som har världens torraste hud såg mest framemot fikastunden och dottern längtade till trampolinen. 
Dottern fick sin favoritbulle, en donut som är rosa, men ville såklart också äta av den vanliga kanelbullen. Allt är naturligtvis tillåtet en sådan här festlig dag.
När badvakten tagit bort spärrepet till den lägsta trampolinen (1½ meter) var jäntan på plats liksom de rosa simglasögonen och den lite för tajta baddräkten från förra sommaren (vi kunde inte hitta den randiga). 
Med bestämda steg äntrade hon trappan upp på till trampolinen. Jag hade fullt sjå att hålla lillbror i famnen samtidigt som detta skulle dokumenteras, men gjorde såklart mitt bästa. 
- Kan jag hoppa nu?
- Nej, nej, nej vänta. Jag är inte redo med kameran!
Så bar det iväg för lilltjejen som inte ens fyllt fyra år. Allt gick fort, så jag är rätt nöjd att jag hann fånga henne på kort i luften.
Ni behöver inte vara oroliga - pappan trampade vatten nedanför och drog upp henne till ytan. Alla mår bra.
När jag lagt undan kameran känner jag plötsligt en varm känsla mot min kropp. Lilleman blev visst pinknödig, efter all festis han tankat i sig. Det var som Nigarafallet. Vad gör man? - Jo, man skyndar sig ner i storbassängen och låtsas som det regnar.
Kan tyckas ofräscht, men det är ju klor i vattnet så det kan väl inte skada någon. Som man brukar säga -
Det man inte vet mår man inte dåligt av...
Vilken tuff liten badtjej!
Det var duktigt av storasyster....som tydligen inte är så mycket lilltjej längre.
