Tandhygienisten
Idag har båda ungarna varit hos tandläkaren, fast egentligen är det en tandhygienist de har träffat - det förstår inte skillnaden, så för enkelhetens skull är det alltid tandläkaren vi besöker.
Vi kunde inte ha hamnat hos en mer förvirrad dam. Två gånger kallade hon min dotter Rut för Ester, att hon var 5½ år gick inte heller in.
Hon kom på att hon skulle ta några röntgenbilder på jäntan. Nu har hon en fantastiskt väl- röntgad käft. Jag är imponerad av att hon låg stilla med en plåt i munnen så länge medan tanten irrade omkring.
Så var det lillemans tur. Han hoppar upp på stolen och börjar gapa så stort han kan. Han ligger med detta gigantiska gap i säkert 1 minut innan hygienisten är igång. vad hon höll på med under tiden föratår jag inte.
Lillebror förblev namnlös och tilltalades "lillebror" under hela besöket. Undrar vilket namn han hade fått?
Då vi hade gjort allt klart ville hon att en tandläkare skulle titta på lillemans bett. Han har då minutrarna innan givit henne alla världens alternativa bett (jag måste ställa mig utanför för att inte börja skratta, vilken show han bjöd på).
Hon försvinner likt ett spöke, kommer tillbaka... och är fortfarande osäker på hur gammal pojken på den blå britsen är. TRE och ETTHALVT, säger både jag och gossen i kör.
Tandläkaren kommer inseglande. Hon har en helt annan känsla för barnen. Allt klart på loppet av ca 15 sekunder och så avslutar hon med att säga att lilleman är sååå duktig. Hon ser fundersam ut varför hon skulle komma in överhuvudtaget!
Sekunderna efter att tandläkaren gått kikar en annan hygienist in genom dörren och frågar våran hygienist hur det går där inne? Det går bara bra, svarar Tant Förvirrad glatt.
De ska få en liten sak innan vi går hem. Jag ger dem två utan att säga ett knyst, för det har de minsann förtjänat.
