Minnen från förr
I mitt prydnadssåp finns dessa underbara kort på mina föräldrar. Och vilken ram - är den inte helt sjukt guldig och elegant?
Den passar alldeles utmärkt i detta tittskåp, som jag tror det kallas. Här förvarar jag många små gamla saker och minnen från min barndom. 
Denna gröna kudde är ett riktigt 70-tals exempel. Den hade jag på förskolan hängandes på en liten krok. Alla barnen satt på en kudde då det var lässtund. Den används numera flitigt av lilleman. Han slänger sig gärna ner på kudden, fast det är mer ofta än sällan har träffar den med huvudet! Han har ett tåligt kranie - tack och lov.
Då vi ändå är inne på gamla saker och ting så försökte jag ta ett kort av en gammal tavla på mig själv. Det är ett foto som är fastlimmat dirkt på en platta av något slag. Bilden blev lite suddig och förgulnad.
Här sitter jag och sjunger vid pianot i mockasiner, en brun plyschdress och stora brillor. Pianot står i dagsläget i dotterns rum, den lilla guldiga "kristallampan" hänger ovanför precis som den gjorde i mitt barndomshem. Jag kan inte separera dessa ting från varandra. De utgör en helhet. Jag har dessutom en klocka i förrådet som också alltid har suttit vi pianot. (Jag tror min mor tycker den är förskräcklig, men inte kan vi väl överge den klockan mamma?)
Detta är således ett givande koncept som följer med till huset. Jag ska försöka få in mitt "Surt sa räven-tyg" och mina ståltrådstavlor till den här gruppen så jag binder ihop gammalt och nytt.
Min lilla Ernst Kirshegard eller vad han heter poppar upp inom mig...
Söt kudde!
