mittlillabo

Jag minns inte riktigt när dottern övergick från spjälsäng till en vanlig säng. Än så länge ligger i alla fall lilleman i spälsängen och kan inte klättra över hur han än försöker. För ett bra tag sedan föll jag över detta påslakan från COOP och kunde inte motstå frestelsen. Storasyster fick ett likadant fast mer tjejigt, rosa, prinsessor och sådant. Nu ligger det här och väntar på en större säng. Jag har inte ens packat upp det.



Jag hoppas ni förstår vilket tålamod jag har fått under sista tiden i mitt liv. Hur jag än arbetar på, så är det fortfarande ett år kvar tills vi har huset på plats. Det är dröjer väl säkerligen minst lika länge tills jag ska pula in ett täcke i detta påslakan!

Kanske någon spontant tänker;
 -Vad håller du på med! Packa i banankartonger, rensa skåpen och köpa gardintyger till ett hus som inte existerar!

Ja, jag har det ganska trevligt faktiskt. Väldigt  trevligt, närmare bestämt. Det är ju så här jag fungerar. Men för säkerhets skull så det inte tippar över helt, har jag gift mig med en man som är min raka motsats.
Innan vi flyttade till den här lägenheten undrade han när vi skulle börja packa i lådor! Göta Petter! Då hade jag övertalat honom att sova i sovsäck en hel vecka (så vi skulle slippa dra med oss smutsiga sängkläder och börja inflyttningen med att boka tvättstugan), det fanns bara två tallrikar, två glas i skåpet samt varsin kniv och gaffel vid måltiderna - allt annat var nerpackat i minsta detalj, så vi skulle vara helt startklara den stora flyttardagen.

Han var nöjd och glad - jag likaså. Kan det bli bättre?